Hästordlista

Den största standardcirkeln i dressyr, 20 meter i diameter, som fyller hela banbredden med fyra beroringspunkter.

Se även: Volt

Genlokus som avgör vart svart pigment tar vägen. Den dominanta formen för svart till points (brun); den recessiva sprider det över hela kroppen (svart).

Se även: Extension (rödfaktor), Points, Basfärg

Sadelsitsens upphöjda bakre del; ett högt bakvalv ger en djup dressyrsits, ett lågt mer frihet för hoppning.

Se även: Framvalv

De fasta bokstaverna längs kanten och på mittlinjen som är riktpunkter; lilla banan har åtta yttre (A-K-E-H-C-M-B-F) och D-X-G på mittlinjen.

Se även: Mittlinjen

En av de tre färger som alla andra hästfärger bygger på: fux, brun eller svart. Utspädningar och mönster verkar ovanpå en basfärg.

Se även: Utspädningsgen, Points

En bred vit rand som går ner över pannan och nosen. Smalare är det en strimma; mycket bred blir det ett vitt ansikte.

Se även: Tecken, Stjärna

Klockformade skydd runt trakterna som skyddar framhovarna från att träffas av bakbenen.

Se även: Boots (brushing)

Benskydd som skyddar insidan av underbenet från slag av det andra benet.

Se även: Senskydd

En dominant utspädningsgen som spader svart till brunt och rött till guld, med metallisk lyster, rosa spräcklig hud och barnstensfargade ögon.

Se även: Utspädningsgen

En utspädningsgen som spader rött till gult. En kopia ger palomino (på fux) eller buckskin (på brun); två kopior ger en nästan vit färg som cremello. Cream är dominant med doseffekt.

Se även: Utspädningsgen, Heterozygot, Homozygot

En egenskap som visas med en enda kopia av genen. Cream, dun och skimmel är till exempel dominanta.

Se även: Recessiv, Heterozygot

En dominant utspädningsgen som ljusar kroppen och lägger till primitiva tecken som ål. Huvud, nedre ben, man och svans förblir outspädda.

Se även: Ål, Primitiva tecken

Genlokus som avgör om en häst kan bilda svart pigment. Två recessiva e-alleler ger en fux: hästen bildar da bara rött pigment.

Se även: Agouti, Basfärg, Recessiv

Att lyfta huvudet och rulla upp överlappen för att föra doft till det vomeronasala organet; en normal sinnesfunktion, inte en känsla.

Se även: Kroppsspråk

Ett lätt, finmaskigt täcke som släpper igenom luft men håller bitande insekter borta på sommaren.

Se även: Regntäcke

Sadelns upphöjda framdel, där sadelstommen möts framtill och benet kan röras fritt framåt.

Se även: Bakvalv

Den snabbaste gångarten: en asymmetrisk fyrtaktsrorelse där varje ben landar separat, följt av ett svävmoment.

Se även: Galopp

En smärtsam inflammation i lamellerna som binder hovväggen till hovbenet; svåra fall kan leda till att hovbenet roterar. Orsaker: kolhydratöverbelastning, fetma.

Se även: Vita linjen, Kraftfoder

En tretaktsgangart med tre hovslag per steg, följt av ett svävmoment; det ledande frambenet ger vänster- eller högergalopp.

Se även: Fyrsprång

Fiberrikt foder som gräs, hö och ensilage som bör utgöra största delen av foderstaten; det håller matsmältningen frisk och sänker risken för kolik och magsår.

Se även: Kraftfoder, Hö

Den stora vinklade leden mitt på bakbenet som tar enorma krafter vid framskjut; den motsvarar var vrist.

Små mörka fläckar inuti ett vitt bentecken, oftast strax ovanför hoven vid kronranden.

Se även: Kronrand

Att bara två olika versioner av en gen (till exempel en cream och en normal). Med en dominant gen visar en heterozygot häst redan egenskapen.

Se även: Homozygot, Dominant

Att bara två likadana versioner av en gen. Med cream ger homozygot (två kopior) en cremello i stället för en palomino.

Se även: Heterozygot, Recessiv

En böjd krok för att ta bort lera, gödsel och stenar ur hoven, från trakt mot ta och bort från den känsliga strålen.

Se även: Stråle

En oftast metallsko som sätts under hoven för att skydda hovväggen mot slitage.

Se även: Hovslagare

Yrkespersonen som verkar hovarna, sätter skor och hjälper till med korrigerande hovvård.

Se även: Hovsko

Ett draget fordon för att transportera en eller flera hästar bakom en bil, med ramp för lastning.

Se även: Ilastning

Torkat gräs med lag fukthalt, en grundform av grovfoder för hästar.

Se även: Inplastat grovfoder, Grovfoder

Att lugnt låta hästen gå in i transporten eller lastbilen; säkra förkontroller av golv, ljus och bromsar ingår.

Se även: Hästtransport (släp)

Delvis torkat, inplastat gräs med högre fukt och lägre fiber per kilo an hö, så mängden måste anpassas.

Se även: Hö

Samlingsnamn för buksmärta hos hästen; risken ökar med mycket kraftfoder, lite grovfoder och plötsliga foderbyten. Vid misstanke är det ett veterinärt akutfall.

Se även: Kraftfoder, Grovfoder

Bäckenets rundning mellan lands och svansroten, med de stora musklerna som ger mest skjut.

Gangjarnsleden under skenbenet som tar upp mycket stötar vid varje steg och därför är slitagekänslig.

Se även: Skenben

Koncentrerat, stark- och sockerrikt foder som spannmål eller pellets; för mycket på en gång ökar risken för kolik, fång och magsår.

Se även: Grovfoder

Ett smält vitt band precis ovanför hoven; det lägsta bentecknet.

Kombinationen av öronställning, huvudhöjd, svans och hållning som antyder uppmärksamhet eller spänning; ett enda tecken bevisar aldrig en känsla.

Se även: Flehmen-reaktion

Att låta hästen röra sig i cirkel runt hanteraren i en lång lina, för träning och motion från marken.

Se även: Longeringskapson, Långkörning

En kraftig vadderad nosgrimma med ringar för longlinan, som ger mer kontroll an en grimma utan att verka på munnen.

Se även: Longering

Att styra hästen från marken med två långa tyglar medan hanteraren går bakom, något at sidan.

Se även: Longering

Den upphöjning där halsen möter ryggen; har mäts hästens mankhöjd.

En hjälprem som begränsar hur högt hästen bar huvudet; löpande martingal verkar via ringar på tyglarna, fast via nosgrimman.

Den raka linjen från A till C som delar banan i två lika halvor; varje program börjar med inträde längs den, oftast med halt vid X.

Se även: Banbokstaver

En borste med korta, mjuka strån som slätar pälsen, tar upp fint damm och fördelar hudfett för glans.

Se även: Rotborste

Halsens högsta punkt, strax bakom öronen, där huvudet vinklas och nackstycket vilar.

Bandet som går över nosen; den enklaste formen är den engelska, andra är flash, tysk och mexikansk nosgrimma.

En liten vit fläck på eller mellan näsborrarna, skild från en eventuell bläs.

Se även: Tecken, Bläs

En lateral tvåtaktsgångart där de två benen på samma sida rör sig tillsammans, i stället för diagonalt som i trav.

Se även: Tölt

En recessiv utspädningsgen som syns bara i dubbel dos eller tillsammans med cream, och ger da en blek, jämn färg och ibland ljusa ögon.

Se även: Cream, Recessiv

Hästens extremiteter: man, svans, orkanter och nedre ben. Hos en brun är points svarta, och hos en buckskin också.

Se även: Agouti, Basfärg

De uråldriga tecken som följer dun-hästar: alen, de vågräta zebrastrimmorna på benen och ibland skulderstrimmor.

Se även: Ål, Dun

En hållning där hästen rör sig i balans med nacken som högsta punkt, näsan nära lodrätt och en mjuk, jämn kontakt.

Se även: Övergång

En egenskap som visas bara när hästen har två kopior av genen. Fux och pearl är till exempel recessiva.

Se även: Dominant, Homozygot

Ett vattentätt, andningsbart täcke för hagen som skyddar mot regn, vind och kyla.

Se även: Flugtäcke

Vita och färgade har blandade på bålen, med färgat huvud och färgade ben. Till skillnad från skimmel andras det inte med åldern.

Se även: Skimmel

En borste med långa, styva strån för att föra bort lossad smuts och damm, främst på stora muskulösa partier.

Se även: Ryktskrapa, Mjukborste

Ett handigt redskap med gummi- eller plastknottror för att lossa smuts, lera och dött har, i små cirklar på muskulösa partier.

Se även: Rotborste

Ett vitt mönster med oregelbundna, fransiga tecken på ben, buk och huvud, ofta med många inblandade vita har (roaning).

Se även: Roan, Tecken

Remmen som går under buken och håller sadeln på plats.

Skydd som täcker baksidan av frambenen, över böjsenorna, mot slag.

Se även: Boots (brushing)

En serie lika loopar från ena långsidan till andra; vid varje korsning av mittlinjen byts böjningen och därmed handen.

Se även: Mittlinjen

En dominant gen som ljusar bara svart, inte rött. Man och svans blir silvriga. På fux är den osynlig. Kopplad till ögonsjukdomen MCOA.

Se även: Utspädningsgen

Det raka benet mellan knä eller has och kota, med böjsenorna bakom; värme eller svullnad har är alltid en varning.

Se även: Kota

Inte en fast färg utan en process: hästen blir vitare är för är, oavsett foddfarg. Huden förblir mörk.

Se även: Roan

Den långsammaste gångarten: en fyrtaktsrorelse utan svävmoment, med två eller tre hovar alltid i marken.

Se även: Trav, Galopp

Icke-närande tuggande och läppslickande, ofta efter ett spänt ögonblick; betydelsen är omtvistad, inget säkert tecken på underkastelse eller lugn.

Se även: Kroppsspråk

En snabb ryktning före ridning där täcket viks tillbaka i sektioner för att hålla hästen varm; hovar, ögon, nos och svansrot rengörs.

Se även: Ryktskrapa

Ett vitt bentecken från hoven till halva skenbenet, ovanför kotan. När det vita när knät eller hasen kallas det strumpa.

En liten vit fläck i pannan. Större kallas den stjärna.

Se även: Tecken, Bläs

Ett vitt bentecken som när knät (framben) eller hasen (bakben), högre an en sock.

Se även: Sock (acceptable) - consider Swedish framing

Den V-formade, gummiaktiga strukturen mitt på hovens undersida som dämpar stötar och pumpar tillbaka blod uppför benet vid varje steg.

Se även: Sula

Ett bett som verkar via hävstång genom sidostycken och kindkedja, ofta med ett träns i en kandar (Weymouth och underlagsträns).

Se även: Tränsbett

Hovens hårda, konkava undersida som skyddar de inre strukturerna och bar en del av vikten.

Se även: Stråle, Vita linjen

Ett medfött vitt tecken på huvudet eller benen, som bläs, stjärna eller vit socka. Tecken är oberoende av sjalva färgen.

Se även: Bläs, Stjärna, Nossnipp

Ett skäckmönster med stora, rundade vita fläckar som korsar ryggen, oftast med vita ben och ett mest färgat huvud.

Se även: Tecken

Skydd eller lindor som skyddar benen under transport mot slag och sparkar mot väggarna.

Se även: Hästtransport (släp)

En tvåtaktsgångart där diagonala benpar rör sig tillsammans, med ett kort svävmoment mellan takterna.

Se även: Skritt, Galopp

Ett bett som verkar med direkt tryck på munnen, utan hävstång; det vanligaste bettet och det enda tillåtna på de lägre dressyrnivåerna.

Se även: Stångbett

En bekväm lateral fyrtaktsgångart utan sväv, i samma isättningsordning som skritt men mycket snabbare; typisk för islandshästen.

Se även: Pass, Skritt

En gen som ljusar upp en basfärg. Vissa spader bara rött, andra bara svart, andra bada. Exempel: cream, dun, champagne och silver.

Se även: Cream, Dun, Champagne, Silver

Den synliga skarven på hovens undersida mellan hovväggen och sulan, där lamellerna fäster väggen vid foten.

Se även: Fång

Ett mycket brett ansiktstecken som täcker största delen av ansiktet och sträcker sig över minst ett öga och oftast bada näsborrarna.

En liten cirkel på 6, 8 eller 10 meter i diameter; en figur större an 10 meter kallas cirkel.

Se även: 20-meterscirkel

En mörk strimma längs överlinjen, från manken till svansen. Det tydligaste tecknet på dun-genen och den största skillnaden mot en buckskin.

Se även: Dun, Primitiva tecken

En ändring av gångart eller tempo inom en gångart, till exempel skritt till trav; bedöms i dressyr på mjukhet och balans.

Se även: På bettet